HENRIK KARLSSON/N

Härom dagen fick jag besked från den internationella fototävlingen OASIS Photo Contest 2011 att två av mina bilder har blivit prisbelönta. I klassen för däggdjur placerade sig min bild av en kronhjort på sjätte plats och i landskapskategorin delade min bild från ett vintrigt vindpinat Ottenby elfte platsen.

OASIS är en italiensk naturvetenskaplig tidskrift som varje år arrangerar naturfototävling. I år deltog fotografer från stora delar av världen med sammanlagt 20 000 tävlingsbidrag. Bland de prisbelönta fotograferna märks "stora" namn som Erlend och Orsolya Haarberg (Norge), Bence Mate (Ungern), Nuno Sa (Portugal), Misja Smits (Holland), Mike Lane (Storbritanien) m fl.

Vill du se mina och alla andra prisbelönta bilder klicka här:  www.oasisphotocontest.com/partecipanti.html

Tillbringade större delen av dagen i skogen vid våran matning för skogens mesar. Den stränga kölden gjorde att mesarna var mycket aktiva och kom på ständiga besök. Under förmiddagen var det ett fint motljus att jobba med och ibland föll lite snö ner från grenarna ovan.

Blåmes i "snöfall" får bli dagens bild.

I vinter bedrivs ett mindre projekt med att mata småfåglar i skogen. Målsättningen med projektet för min del är att få bra bilder på tofsmes i snöfall och motljus.

   SMHI:s prognos för lördagen var att det skulle komma ett nederbördsområde med snö från väster och att det skulle börja snö vid 11 tiden i Växjö området. På morgonen körde jag till matningen med hyggliga förhoppningar om en bra fotodag. 

   När jag satt mig i gömslet var fåglarna snart framme och den första tofsmesen satte sig fint på en gammal död björk. Nu väntade jag bara på snön för att få förutsättningarna jag ville ha. Snön dröjde dock och tiden gick, inte förrän vid kl 3 började det snöa men nu var alla fåglar borta.

   Jag fick ingen av de bilder jag hade hoppats på denna dag men i väntan på snön bjöd tofsmesen mig på denna bild. 

Med det nya året kommer ofta några löften om förändring på det nya året, för oss fotografer kan det nya året vara starten på nya projekt. Ett löfte jag ger inför det nya året är att jag ska anstränga mig för att vara mer aktiv här på min blogg.

2012 innebär även starten på ett för mig nytt fotoprojekt. Vad detta innebär vill jag inte avslöja nu utan det får komma så småningom men bilder som är tagna för projektet kommer att visas här på bloggen. Bilden i detta inlägg är ett första litet steg i detta projekt. Motivet är Kungsstenarna i Ottenby naturreservat. 

God jul & Gott nytt år vill jag önska alla.

Henrik

På söndagsmorgonen berättade väderprognosen om vindar upp till 30 m/sek på västkusten under eftermiddagen. Dagen skulle tillbringas i Växjö med att planera vårens fotoprojekt tillsammans med Jan-Michael Breider. Vid lunchtid bestämde vi oss för att dra till västkusten istället. Halvvägs dit vräker regnet ner och man ser knappt 20 m framför sig på vägen...

Var detta så smart?

I Halmstad spricker himlen upp och solen bländar oss. Väl framme i Torekov börjar molnen att samla sig igen, vinden piskar upp havet mot klipporna och man får saltsmak i munnen. Under några intensiva minuter fotar vi stormens kraft och vi hinner precis undvika ännu en störtskur medan vi kör upp till Hovs hallar för att försöka fånga det sista ljuset.

På vägen hem till först Växjö och sedan Kalmar ligger träden spridda över vägen och på radion varnar man gång på gång om att man inte ska gå ut om man inte måste.

Ibland bara måste man ut och fota...

Bilden är från Torekovs hamn och sprejt från havet lägger sig på objektivet och softar bilden något.

...nya bilder. Ännu ett par dagar framför datorn med att framkalla bilder man tagit tidigare.

Kanske ska man säga tack och lov för att det är novembergrått ute men ibland känns det som att detta är ett jobb som aldrig tar slut, det finns alltid fler bilder som inte är sorterade och behandlade. Samtidigt som man förtvivlar över jobbet framför datorn längtar man efter att ta nya bilder (så man får mer att jobba med i datorn), efter nya projekt och upplevelser. 

I veckan har några bitar i kommande projekt fallit på plats och förhoppningsvis blir det sista klart inom kort. Längtan att komma igång med detta är påtaglig men än är det novembergrått...

Bilden ovan är en brunbjörn fotograferad i augusti 2010.

Visserligen är det inte vinter på långa vägar i södra Sverige men var tog hösten vägen?

Varje höst brukar jag ta mig tid till att fotografera de stora mängder av vitkindade gäss som flyttar söderut via Öland. I år däremot blev det inga nya bilder på gässen utan den mesta tiden har tillbringats framför datorn med olika saker som måste bli klara. Hela tiden har jag sagt till mig själv att får jag bara detta klart så ska jag ut och fota men nädå, inga bilder blir det.

Kanske är det lika bra att få allt "kontorsjobb" klart nu och vara riktigt sugen på att fota när vintern kommer. Fast det var ju det där med att bygga gömslen inför vintern...

Bilden är tagen hösten 2010 vid Schäferiängarna i Ottenby naturreservat, en flock med vitkindade gäss lämnar Öland på sin väg söderut.

Höstens fina dagar med klar och lite kylig morgonluft lockar ut mig i markerna.

Utmed Alsterån står kungligheten bland ormbunkarna - safsan. Stolt breder han ut sina högväxta blad över åns brusande vatten. Vegetationen vid åkanten skiftar i höstens alla färger och även safsan börjar anta sin roströda nyans, tillsammans med åns svarta vatten skaps en skön bild av hösten att njuta av.

Just hemkommen från en resa till Svalbard. Jag har under de senast två veckorna haft fantastiksa upplevelser i naturen, möten med fjällrävar och isbjörnar på nära håll. Jag har legat på stränder med valrossar simmande bara några meter ut i havet. I packisen mötte jag stora flockar med ismåsar, som mest ca 50 ex. Alla dessa möten och den fantastiska vilda miljö som de inträffade i ger starka minnen för resten av livet.

Tyvärr leder en av alla upplevelser till oro. För att komma till packisen i norr var vi tvugna att ta oss upp till 82 grader nord, bara 8 futtiga breddgrader från nordpolen. I sig visserligen en häftigt upplevelse att vara så långt norrut men även en mycket oroande upplevelse. Istäcket runt arktis är i år det minsta eller näst minsta (beroende på hur man räknar, källa SMHI) sedan ismätningarna inleddes på tidigt 1970-tal. De fem år med lägst isutbredning har infallit de senaste fem åren, mellan 2007 och 2011. Detta faktum gör mig orolig, vad kommer att hända i framtiden om isen fortsätter att smälta i samma takt? Hur kommer det att påverka arktis ekologiska system och i förlängningen hur kommer det att påverka oss människor?