HENRIK KARLSSON/N

God jul & Gott nytt år vill jag önska alla.

Henrik

På söndagsmorgonen berättade väderprognosen om vindar upp till 30 m/sek på västkusten under eftermiddagen. Dagen skulle tillbringas i Växjö med att planera vårens fotoprojekt tillsammans med Jan-Michael Breider. Vid lunchtid bestämde vi oss för att dra till västkusten istället. Halvvägs dit vräker regnet ner och man ser knappt 20 m framför sig på vägen...

Var detta så smart?

I Halmstad spricker himlen upp och solen bländar oss. Väl framme i Torekov börjar molnen att samla sig igen, vinden piskar upp havet mot klipporna och man får saltsmak i munnen. Under några intensiva minuter fotar vi stormens kraft och vi hinner precis undvika ännu en störtskur medan vi kör upp till Hovs hallar för att försöka fånga det sista ljuset.

På vägen hem till först Växjö och sedan Kalmar ligger träden spridda över vägen och på radion varnar man gång på gång om att man inte ska gå ut om man inte måste.

Ibland bara måste man ut och fota...

Bilden är från Torekovs hamn och sprejt från havet lägger sig på objektivet och softar bilden något.

...nya bilder. Ännu ett par dagar framför datorn med att framkalla bilder man tagit tidigare.

Kanske ska man säga tack och lov för att det är novembergrått ute men ibland känns det som att detta är ett jobb som aldrig tar slut, det finns alltid fler bilder som inte är sorterade och behandlade. Samtidigt som man förtvivlar över jobbet framför datorn längtar man efter att ta nya bilder (så man får mer att jobba med i datorn), efter nya projekt och upplevelser. 

I veckan har några bitar i kommande projekt fallit på plats och förhoppningsvis blir det sista klart inom kort. Längtan att komma igång med detta är påtaglig men än är det novembergrått...

Bilden ovan är en brunbjörn fotograferad i augusti 2010.

Visserligen är det inte vinter på långa vägar i södra Sverige men var tog hösten vägen?

Varje höst brukar jag ta mig tid till att fotografera de stora mängder av vitkindade gäss som flyttar söderut via Öland. I år däremot blev det inga nya bilder på gässen utan den mesta tiden har tillbringats framför datorn med olika saker som måste bli klara. Hela tiden har jag sagt till mig själv att får jag bara detta klart så ska jag ut och fota men nädå, inga bilder blir det.

Kanske är det lika bra att få allt "kontorsjobb" klart nu och vara riktigt sugen på att fota när vintern kommer. Fast det var ju det där med att bygga gömslen inför vintern...

Bilden är tagen hösten 2010 vid Schäferiängarna i Ottenby naturreservat, en flock med vitkindade gäss lämnar Öland på sin väg söderut.

Höstens fina dagar med klar och lite kylig morgonluft lockar ut mig i markerna.

Utmed Alsterån står kungligheten bland ormbunkarna - safsan. Stolt breder han ut sina högväxta blad över åns brusande vatten. Vegetationen vid åkanten skiftar i höstens alla färger och även safsan börjar anta sin roströda nyans, tillsammans med åns svarta vatten skaps en skön bild av hösten att njuta av.

Just hemkommen från en resa till Svalbard. Jag har under de senast två veckorna haft fantastiksa upplevelser i naturen, möten med fjällrävar och isbjörnar på nära håll. Jag har legat på stränder med valrossar simmande bara några meter ut i havet. I packisen mötte jag stora flockar med ismåsar, som mest ca 50 ex. Alla dessa möten och den fantastiska vilda miljö som de inträffade i ger starka minnen för resten av livet.

Tyvärr leder en av alla upplevelser till oro. För att komma till packisen i norr var vi tvugna att ta oss upp till 82 grader nord, bara 8 futtiga breddgrader från nordpolen. I sig visserligen en häftigt upplevelse att vara så långt norrut men även en mycket oroande upplevelse. Istäcket runt arktis är i år det minsta eller näst minsta (beroende på hur man räknar, källa SMHI) sedan ismätningarna inleddes på tidigt 1970-tal. De fem år med lägst isutbredning har infallit de senaste fem åren, mellan 2007 och 2011. Detta faktum gör mig orolig, vad kommer att hända i framtiden om isen fortsätter att smälta i samma takt? Hur kommer det att påverka arktis ekologiska system och i förlängningen hur kommer det att påverka oss människor?

Nu lägger jag kameran på hyllan, inte för alltid men i alla fall ett tag framöver. Ett intensivt fotande  de sista åren och arbetet med min bok Mångfaldens ö har gjort att jag har mängder av bilder som "måste" gås igenom och göras i ordning. Nya projekt har dragits igång och här växer också högarna med bilder, något måste helt enkelt göras. Så den närmsta tiden blir att tillbringa framför datorn och sortera, slänga och framkalla bilder. Sen vet man ju aldrig hur det går kanske måste jag ut någon dag och fylla på högen...

Har i dag gjort iordning några bilder på orkidén spindelblomster, denna lilla väna blomma som så lätt missas i  den stora skogen. Bifogar en drömsk variant.

I september kommer boken Vår sanna natur att ges ut. Boken är en betraktelse av vår svenska natur, alla bilder i boken är tagna av fotografer som är medlemmar i föreningen Naturfotograferna/N och texten är skriven av Henrik Ekman.

Själv har jag fått med fyra bilder i boken. En av bilderna är kungsörnen som pryder omslaget.

Tillbaka hemma igen och ser tillbaka på en fantastisk vecka i fjällen för att fota dubbelbeckasinernas spel.

Spelet låg i en underbar miljö med fortfarande snötäckta fjäll i bakgrunden. Ett 20-tal hanar spelade från kl 20 till långt fram på morgonen. I den ljusa natten var fotomöjligheterna mycket bra, endast mellan kl 1-3 på natten var ljuset sämre.

Härligt att kunna jobba så länge med fåglarna.

Till denna bild av en Sankt Pers nyckel kunde jag inte skriva något vettigt, så jag låter bli...

Ni som har sett mina bilder tidigare ser genast att detta inte är en typisk Henrik Karlsson bild. Vad har hänt? Nja, kanske inte så mycket men i dagar av vårstress och till följd av det, bristande inspiration, var något tvunget att hända!

Ute på alvaret för att i första hand fota orkidéer. Efter en stund kom frustrationen krypande...

Det blev inte som jag tänkt. Visst jag fick ett par fina bilder på Sankt Pers nycklar med solreflexer i bakgrunden, men inget som jag kände var det där extra.

Hittade ett ställe med relativt mycket bergskrabbor som växte vid en karstspricka. Har tidigare försökt göra några spännande bilder på dessa blommor men aldrig riktigt lyckats. Även nu kröp jag omkring på klassikt manér och svor i frustration över att jag inte hittade något nytt.

Var beredd på att packa ihop och åka hem när jag lite på måfå tog en bild från ovan, suddig och med skakningsoskärpa, inget bra eller? Här fanns något... Gjorde ett nytt försök, roterade kameran runt sin axel, ja nu börjar det likna något. Efter ytterligare ett par försök fick jag denna bild. Och kanske är det så som våren gör med en, man blir snurrig av allt man borde hinna med.

Förra veckan skulle tillbringas ute på tjäderspel. Men då årets spel gått över på kort tid fick jag vända hemåt igen utan tjäderbilder.

På väg genom Småland stod han helt plötsligt där - tjädertuppen - mitt på vägen, arg, frustrerad och förvirrad. Vad gjorde han här mitt på vägen? Vad har hänt med hans skog och spelplats? I närområdet finns spår efter både nya och äldre avverkningar. Jag förstår att skogsägare vill få avkastning på sin skog men måste vi inte börja se lite vidare än bara hur mycket pengar som det går att tjäna? Vad vore vår skog utan dess invånare i form av fåglar, djur och växter?  

I år är det "Skogens år". Kommer detta innebära att politiker och andra beslutsfattare tar sitt ansvar för skogens framtid och då inte bara som produktionsmark för träd.

Har fortsatt att jobba med orrspel under senaste veckan. Inför årets spel hade jag bestämt mig för att försöka jobba med orrarna i motljus. Tyvärr har inte vädret alltid varit med mig, oftast har utlovad klar morgon varit något helt annat. Nu i veckan fick jag dock en mycket bra morgon med motljus och aktivt spel. Att det var minusgrader hjälpte också det till att göra bilderna mer spännande.

Medverkade i dag i Radio Kalmars program Skvallertorget. Kul att bli inbjuden till radion för att prata lite om naturfoto, det är inte allt för ofta som detta ämne berörs i media.

En av anledningarna till inbjudan var min nyutkommna bok - Mångfaldens ö - men det blev även tid till att prata om annat än boken.

En länk till programet Skvallertorget och en del av inslaget finns här: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3762&grupp=10542&artikel=4441197

Vill du lyssna på hela inslaget hittar du det här: http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=51

Ursäkta mig! Hornborgarsjön är fantastiskt fint och fullt med fåglar, så här års tranor i mängd. Men något saknas när det gäller tranorna - den genuina känslan av vildmark. Denna helg har jag fått uppleva en mycket speciell händelse.

Har tillbringat hela helgen på en myr i Småland för att i första hand fotografera orrspel, detta har gått sådär. Förutom orrar finns här gott om tranor och det är en fantastisk känsla att höra dessa fåglar ropa ut i vårmorgonens mörker. I går när orrarna slutat spela kom ett tranpar in framför våra gömslen, vi hade hört dom hela morgonen och sett att de gick runt bakom gömslena. Efter att ha födosökt en stund börjar honan att påkalla hanens uppmärksamhet - det är dags...

På bara ett 30-tal meters håll parar sig tranorna och vandrar sedan vidare på myren.

Ett kort och fantastiskt möte med denna vildmarkens fågel.

Skogshöns i Kalmar området är relativit ovanliga. Har tillsammans med min vän Jan-Michael Breider hittat en fin myr mellan Kalmar och Växjö för orre. Efter rek turer förra veckan togs i dag de första bilderna. Än finns mycket att jobba på med att lära sig hur orrarna rör sig, hitta bra vinklar och få fint ljus mm. Ganska få bilder i dag men trots allt en härlig vårmorgon med sparvuggla, tranor, trastar, spillkråkor och mycket annat.

Ett första smakprov från orrmyren kommer här.

Nu är boken - Mångfaldens ö- klar.

Boken är på 192 sidor och innehåller 172 bilder. Bokens format är 31x22,5 cm.

I tio kapitel tar boken upp några av alla de fascinerande ekologiska samspel som finns i den öländska naturen, du får bl a möta ekens stora skalbaggar, orkidéer i rikkärr, fåglar på strandängen, de fagra slåtterängarna men också de märkliga världar som döljer sig i den öländska sandstäppen.

Norra Kvills nationalpark i Småland är en fantastisk gammelskog. Här finns en mosaik av tall, gran och lövträd – levande och döda, som ger förutsättningar för en varierad mångfald. Allt är frid och fröjd kan tyckas, eller? Nja, Norra Kvills nationalpark är endast 114 ha stor och omsluten av moderna produktionsskogar och här i finns lite av problemet. Hur ska de organismer som finns i Norra Kvill och är beroende av denna miljö, med gamla levande och döda träd, kunna sprida sig? Idag är ca 1 800 arter av djur och växter som är knutna till skogen rödlistade, dvs hotade eller missgynnade. Av Sveriges ca 23 miljoner ha skog är idag endast ca 4 % skyddad i form av naturreservat, nationalparker och biotopskyddsområden, detta ger att de skyddade skogarna ligger långt från varandra.

I år är det FN´s internationella år för skogen. Kanske kan det bli en väckarklocka världen över och i lilla Sverige, för vi behöver skogen, nu och i framtiden.

Så är titeln på min bok som kommer ut i början av april. En bok om Öland, denna fantastiska ö, och dess natur. Boken är i första hand en fotobok där mina bilder ges stort utrymme och kompletteras med texter som är skrivna av Anna Lindberg. Min förhoppning med boken, förutom att visa upp mina bilder, är att öka förståelsen för naturens alla samband, att allt hör ihop och att organismer och händelser i naturen påverkar varandra.

Jag är av den uppfattningen att om vi ska öka förståelsen för att skattepengar går till naturvård måste vi sprida kunskap om naturen och hur den fungerar.

Är inte detta myndigheternas och naturorganisationers uppgift då kan tyckas? Jo så kan det nog delvis vara men som naturfotografer har vi en stor potential att påverka och sprida kunskap till de människor vi kommer i kontakt med på föreläsningar, via böcker mm. Och vilka är bättre beskaffade att visa upp vår fantastiska natur om inte vi med hjälp av bildens kraft.

Så tillbaka till boken om någon där ute är sugen på att höra mer och inte kan vänta till mer dyker upp här är ni välkomman att höra av er.

…så kom jag ut igen med kameran, det var länge sedan. De senaste veckorna har tillbringats framför datorn med att formge min kommande bok om Ölands natur. Detta kombinerat med ett ”vanligt” heltidsarbete har inte gett många stunder över för fotografering. Fåken har gjort Öland till ett spännande landskap som är svårframkomligt och utmed öns kuster har kylan och Östersjöns vatten skapat mängder av spännande formationer. På sina håll kan man vandra långt ut på isen och beundra dessa formationer som påminner om än mer nordliga breddgrader.

Bilden är tagen strax norr om Bläsinge hamn på mellersta Öland.